Idag firar njurtransplantationer på Akademiska 50 år!

Njurtransplantation ses som det bästa behandlingsalternativet för patienter med njursvikt i slutstadiet

Allt fler svårt njursjuka transplanteras med njurar från levande donatorer. Operationen där njuren tas ut kallas levandegivarenefrektomi. Foto: Akademiska sjukhuset

Den 13 juni är det på dagen 50 år sedan Akademiska sjukhuset började med njurtransplantationer. Idag görs cirka 100 njurtransplantationer per år i Uppsala. Allt fler patienter får njurar från levande donatorer och tekniken går ständigt framåt vilket har minskat komplikationerna för mottagaren. För att uppmärksamma utvecklingen arrangeras på årsdagen föredrag på sjukhuset.

Fler levande donatorer och tillgång till effektivare immunhämmande behandling har haft stor betydelse för svårt njursjuka. Idag görs knappt 40 procent av transplantationerna med njurar från levande donatorer. Utan dessa skulle väntetiden nästan fördubblas. Tiden i dialys är plågsam och ger dessutom sämre långtidsresultat för organ- och patientöverlevnad, konstaterar Bengt von Zur-Mühlen, överläkare inom transplantation på Akademiska sjukhuset och ansvarig för 50-årsjubiléet.

Njurtransplantation ses som det bästa behandlingsalternativet för patienter med njursvikt i slutstadiet. De flesta som transplanteras har fått sin njursvikt av kronisk njurinflammation, diabetes, cystnjurar eller högt blodtryck.

Vid årsskiftet väntade 666 individer på en njure i Sverige, men totalt sett transplanteras endast cirka 450 njurar per år på de fyra sjukhus där sådana ingrepp görs.Hundra av dessa transplantationer görs på Akademiska sjukhuset som ansvarar för njurtransplantationer i Mellansverige med sina drygt två miljoner invånare i Uppsala-Örebroregionen.

För att möjliggöra donation från hjärndöda ändrades svensk lagstiftning 1988. Sedan dess kan man tillgodose fler individers önskan att kunna donera och tillgodose att fler organ tas tillvara. Sedan i fjol pågår ett nationellt pilotprojekt som innebär att man även låter de som dör en kontrollerad död inom intensivvården att bli organdonatorer – det så kallade DCD projektet.

En stor förändring som skett de senaste decennierna är att allt fler njurar tas från levande donatorer. 1974 var fördelningen på Akademiska 1 av 30, 1994 var den 14 av 54 och i fjol 36 av 99, nästan 40 procent. Men bristen på lämpliga organ för transplantation är fortfarande en av de största utmaningarna.

Nordiskt samarbete för utbyte av njurar

Cirka 15 procent av alla njurar som transplanteras i Sverige skickas inom Scandiatransplant, en organisation för utbyte i Norden som bildades 1969, där numera även Estland ingår.

– Samarbetet är särskilt betydelsefullt när det gäller patienter med HLA-antikroppar (immuniserade patienter). Förutom att varje enskilt land är för litet begränsas möjligheterna av transport och logistik, framhåller Bengt von Zur-Mühlen.

Även utvecklingen av ny, effektiv immunhämmande behandling, menar han har spelat en viktig roll. 

– Resultaten förbättrades väsentligt när man sedan fann cyklosporin i en svamp på norska Hardangervidda och utvecklade Sandimmun. Läkemedlet används fortfarande, men numera är det standard att behandla med tre modernare läkemedel där kombinationen möjliggör lägre enskild dos av varje läkemedel med lägre biverkningar samtidigt som risken för avstötning motverkas, förklarar Bengt von Zur-Mühlen.

En annan utmaning är problem som kan uppstå i samband med att organet tas ut. Njuren kan skadas av inflammatoriska ämnen som frisläpps efter hjärndöd och när blodcirkulationen upphör. Inom ramen för en klinisk studie har Akademiska, som första sjukhus i landet, tidigare i år introducerat ett nytt läkemedel, renaparin, som ska förhindra skador på njurar inför transplantation. Detliknar heparin och som hindrar blodet från att levras och därmed kan minska de skador som riskerar att uppstå på njuren under den känsliga tiden mellan uttagande och transplantation.

– Kommande år hoppas vi att utvecklingen inom cell- eller genteknik ska bidra till att vi kan kringgå behovet av immunhämmande behandling, men det återstår mycket forskning innan vi är där, avrundar Bengt von Zur-Mühlen.

Dela gärna!
  •  
  •  
  •