Sara Forsström bytte jobb för att få hjälpa andra.

"inget är hopplöst med rätt bemötande och rätt pedagogik"

Sara Forsström.

Möt Sara Forsström, som vågade bryta sin trygga anställning för att ge en autistisk pojke bästa möjliga chans till nystart i ett nytt hem. Ett lysande exempel på vårdpersonal som ger sitt bästa i en värld där styrande kommunpolitikers beslut och dess konsekvenser bestämmer spelreglerna.

Vi träffas på hennes blivande arbetsplats, ett LSS boende i Österåkers kommun. Hon kommer gående mot mig med ett strålande leende och vi slår oss ned vid ett soligt bord ute i det fria. Fantastiskt vacker inramning av kvittrande fåglar, träd, åkrar och ängar var man än tittar. Känner verkligen lugnet som sprider sig inom mig.

Vad gjorde att du valde arbete på ett LSS boende?

–Som barn var jag ofta med min mormor när hon arbetade på LSS boende och jag tyckte att det var roligt och spännande. Jag har en syster som har Cerebral Pares. Hon har alltid varit viktig för mig och eftersom hon faller under LSS lagen föll det sig naturligt att arbeta med människor med funktionsnedsättning.

”Jag brinner för de svaga i samhället, speciellt de som få vågar ta hand om. Att hitta och lägga fokus på deras positiva sidor, se deras förbättring när man visar att man tror på dem och vågar stå kvar vid deras sida. Det är en fantastisk känsla.”

Det har inte alltid varit lätt – för tro mig – jag har fått stryk, blivit skallad, åkt på rejäla nacksving men man får aldrig visa sig rädd. Då triggas de och man har inte en chans. Jag är utbildad i lågaffektivt bemötande som fungerar väldigt bra på utåtagerande beteende.

Det låter väldigt bryskt ibland. Är du aldrig rädd?

En gång var jag faktiskt riktigt rädd. Det var när jag skulle ta hand om en kille som var två meter lång. Han tog nacksving på mig så jag verkligen flög ned i golvet. Då var jag inte kaxig säger Sara men skrattar gott åt minnet.

–Mina dåvarande kollegor brukade skicka in mig till ”de hopplösa fallen” som de kallade det. Men inget är hopplöst med rätt bemötande och rätt pedagogik. Jobbar man rätt får man de flesta att bli stabila.

Sara och den autistiske pojken i en vardagssituation.
Sara och den autistiske pojken i en vardagssituation. (foto och publicering godkänd av pojkens familj)

Känner du att du har gjort rätt yrkesval?

–Absolut! Jag vill göra skillnad. Hjälpa dem som inte kan göra sin röst hörd och de som inte kan uttrycka sina behov. De behöver bli uppmärksammade och få dem tillgodosedda.

Nu har du bytt arbetsplats och det av en väldigt fin och speciell anledning. Berätta mer.

–Jag arbetade med en pojke med autism på min tidigare arbetsplats. En pojke som var väldigt utåtagerande. Personalen där hade ingen erfarenhet av ett så kraftigt utåtagerande barn att de blev rädda och situationen urartade till rena kaoset i arbetsgruppen. Det vara bara två kollegor och jag som kunde ta hand om honom och få honom lugn. Vi tre har alla utbildats inom lågaffektivt bemötande. Pojken blev till slut utslängd från sitt LSS boende och det gjorde mig riktigt upprörd.

Under flera månader vårdade hans föräldrar honom i sina respektive hem tills situationen blev ohållbar. Då valde kommunen att sända iväg pojken mer än 30 mil från sin familj. Han mådde otroligt dåligt och var nära att svälta ihjäl på grund av depression och fick läggas in på en sluten psykosavdelning där han fick intravenöst vätske- och näringsintag. Det var ingen bra plats för en autist. När han slutligen flyttade till ett annat LSS boende inom sin egen kommun tvekade jag aldrig, utan sökte tjänsten direkt. Jag kände i hjärtat att jag inte kunde svika honom, han hade redan farit så illa och kände ett ”Nu räcker det!” jag inte kunde hålla igen och är nu kontaktperson till honom, berättar Sara med en stark inlevelse.

Har du någon speciell önskan inför framtiden?

–Yrkesmässigt brinner jag för att göra ännu mer för de mest utsatta. Om jag blir chef kan jag kan ta egna beslut och få mer att säga till om för att förbättra vårdtagarnas situation. Privat så önskar jag att se Island från hästryggen. Jag älskar hästar och rider mycket.

Kuriosa:

Sara Forsström, 29 år, specialiserad inom autism, TEACCH utbildning och utbildad inom lågaffektivt bemötande

Sambon Charles och sonen Eddie, 6 år.

  • Favoritfilm: Step Up, dansfilm med Channing Tatum
  • Förebild: Min mormor som alltid ställt upp och som också brinner för människor med särskilda behov.
  • Vilka tre egenskaper hos dig själv värderar du högst: Positiva tänkandet, glädjen och omtänksamheten.
  • Om du skulle återskapa en dag i ditt liv, vilken skulle det vara: Min förlossning, när jag födde min son Eddie
Dela gärna!
  •  
  •  
  •