Svenska sjuksköterskan i kampen för krigets offer

I en värld av kaos visar hon en enorm vilja att hjälpa sina medmänniskor

Barnen i ett flyktingläger med Israa Abdali

Hennes engagemang låter som ett heltidsarbete men faktum är att hon genomgått sin specialistutbildning till distriktssjuksköterska parallellt med volontärarbetet.

Om du tycker att namnet Israa Abdali låter bekant är det inte så konstigt. Israa har medverkat i både tv och tidningar och berättat om sitt hjälparbete i projektet Stand with Syria.

Israa är född i Sverige och har rötter i Syrien. Hon började med volontärarbete 2015. Till en början arbetade hon för en svensk hjälporganisation på den grekiska ön Lesbos. Våren 2016 reste hon till Syrien och efter sommaren startade hon en insamling.

Sedan barnsben har Israa känt ett inre driv att hjälpa människor och just därför stod det mellan två, för henne, självklara yrkesval i livet, socionom eller sjuksköterska.

-Men jag har alltid vetat att jag skulle bli sjuksköterska. Jag bestämde mig snabbt eftersom jag vill arbeta med människor – jag vill hjälpa, säger Israa.

Du tillbringar mycket tid i riktigt farliga miljöer, bomber, flyganfall, strider. Hur tar din familj ditt beslut att tillbringa så mycket tid under de förhållanderna?

-Det är väldigt jobbigt för min familj och det förstår jag, absolut. Samtidigt känner jag att jag vill hjälpa aktivt, vill vara på plats och hjälpa dessa försvarslösa offer för ett hemskt krig som nu pågått under sju års tid. Ett krig som drabbar människor oavsett kön, ålder eller religion, säger Israa.

-De stöttar mig till hundra procent och säger till mig att de vet att detta är så viktigt för mig att jag ändå skulle göra det oavsett om de skulle oppononerat sig, de vet att jag inte gör det för mig själv säger Israa och skrattar.

-Alla kommer vi att dö någon gång, jag är inte rädd för döden, utan mån om vad jag kan göra fram till dess.

Vad blev startskottet för insamlingen?

-Jag hade åkt till Lesbos för att hjälpa människor som flydde kriget. Med tiden kom färre och färre båtar fram, till slut var det bara hälften av båtarna som nådde fram till ön, resten försvann ute till havs. De människor som kom fram var i ett mycket illa skick. En journalist filmade när jag gjorde HLR på ett barn, något vi gjorde under fem till sex timmar just den dagen. Filmen spreds och TV4 ringde mig för en första intervju i svensk media, säger Israa.

-Efter att ha arbetat på hemmaplan och i Grekland bestämde jag mig för att åka till Syrien direkt och gjorde ett inlägg på min egen Facebooksida. Ett inlägg som fick ett oväntat kraftigt, positivt gensvar. Det började med olika projekt som blev större och större. Sedan fick jag hjälp att starta en stiftelse och en tydlig plan på hur jag kunde fortsätta arbetet på bästa sätt lades. Det har varit viktigt och vägledande då jag alltid åker ensam eftersom jag absolut inte vill utsätta mina nära och kära för de stora riskerna hjälparbetet medför.

Hur var det första gången du besökte Syrien efter krigsutbrottet?

-Jag hade varit där många gånger innan kriget. Den första gången sedan krigsutbrottet var det en chock. Tidigare var det ett fantastiskt vackert land. Nu ligger det i ruiner. Min första tanke var – var är jag? – och såg såpass vilsen ut att en fåraherde kom fram till mig och frågade om jag mådde bra. Han trodde nog att jag var vilsen eller knäpp, säger Israa och skrattar åt situationen.

-Titeln som sjuksköterska har hjälpt mig att verka i detta. De förstår att ”den här personen är här för att hjälpa” och gör det lättare att skapa tillit.

Barnen sjunger alltid för Israa när hon kommer till dem.

-Men man fick fort lära sig nytt och tänka om ibland. Som när jag hade fyllt bilarna med kexchoklad till barnen, som jag trodde längtade efter sötsaker. De blev visserligen jätteglada och tackade ”moster” (det är så de tilltalar mig) men det första barnen gjorde var att ta en bit choklad, sträcka fram sina små armar och säga – här moster, varsågod, ta en bit du också! Men många frågade ”Moster, kan du snälla se till att vi får en skola?”

De stackarna vill bara vara normala, ha möjligheter att studera, utvecklas, ha något att se fram emot, leka, få vara barn.

Och det var mitt första misstag – jag bestämde åt dem. Numer frågar jag dem vad de behöver.

”Tack Israa Abdali, tack det svenska folket”

-Varje krona våra givare bidrar med väger tungt på mina axlar. De måste förvaltas rätt. Matvarorna vi har i matpaketen köper vi i Turkiet eftersom det är billigare och vi får mycket mer  för pengarna än om vi köpt det i Sverige. Vi har även skickat sju containrar från Sverige och ett tiotal från Turkiet under de här två åren. Alla kläder i dessa är välsorterade i herr, kvinna, storlekar med mera. Så fort vi kommer fram åker vi till flyktinglägren och tillsammans med frivilliga på plats delar vi ut dem.

-Jag träffar även en hel del tjejer och kvinnor där och pratar med dem om exempelvis barn, menstruation, sex, preventivmedel, hygien och näringslära.

I en värld av kaos där hon har varit med när både levande och döda människor dragits fram ur raserade byggnader finns en otrolig värme, en enorm vilja att hjälpa sin medmänniska.

Fattiga hjälper fattiga

-Barnen kommer alltid först när det gäller maten, de vuxna prioriterar att barnen får. Föräldralösa barn tas om hand av andra vuxna. En pojke hade till exempel fått båda sina föräldrar dödade i ett flyganfall. Då togs han om hand av en annan familj. Den familjen blev i sin tur själva dödade i ännu ett flyganfall och då togs han om hand av en tredje familj.

”Alla kommer vi att dö någon gång, jag är inte rädd för döden, utan mån om vad jag kan göra fram till dess”

Eftersom resurserna är knappa ser sig Israa inte främst som sjuksköterska när hon är i Syrien, utan som medmänniska. 

-Jag har sett så många döda, men på något sätt har jag lärt mig att hantera det. Jag måste, för vi kan inte få dem åter. Det värsta är mötet med människor som förlorat allt, sitt hem och sin familj. Sorgen i deras ögon får mig att vilja skrika ut till omvärlden ”hallå, ser ni inte vad som händer här?” Jag önskar att vi kunde göra mer.

-Kriget har pågått så länge att många människor glömt bort det. Jag hoppas innerligt att människor fortsätter engagera sig för att hjälpa dessa människor, oskyldiga offer för ett brutalt krig, avslutar Israa.

Här kan du följa Israas arbete på plats: https://www.facebook.com/standwithsyria.org/