”Det som gäller nu är hälsan och livet”

"Hade vi inte mätt syret hemma hade vi kanske inte förstått hur illa det var"

Anders och Angelica Hagberg, som de brukar se ut när de är friska.

För Anders och Angelica Hagberg har livet hängt på en skör tråd i nio dagar medan Anders låg i respirator. ”När de ringde och sa att de väckt Anders kändes det som den bästa dagen i mitt liv”, säger Angelica.

Linköpingsborna Angelica och Anders Hagberg insjuknade ungefär samtidigt i covid-19. Båda fick influensaliknande symtom med sprängande huvudvärk, feber och illamående. Men för Anders blev sjukdomen plötsligt akut på dag tio. Då fick han en hemsk hostattack som höll i sig en längre stund och hostade upp ett gult skumliknande slem.

– Jag hade inte andnöd men andades ytligt. Eftersom jag är en prylnörd hade jag skaffat en saturationsmätare, som vi hade hemma. När vi mätte visade den att min syresättning var nere på 83 vilket är alarmerande lågt, säger Anders.

Även när han gick runt i lägenheten och försökte fokusera på att djupandas så kom syresättningen inte upp högre än till 88. Han ringde till vårdcentralen och 1177 som båda uppmanade honom att ringa 112. Men på SOS Alarm tyckte att han lät för pigg för att skicka ambulans. Då körde Angelica honom in till akuten på Universitetssjukhuset i Linköping.

– När jag kom in till sjukhuset via covidakuten fick jag 4 liter syrgas, och sedan 7 liter till under natten. Eftersom jag behövde så mycket syrgas flyttades jag till intensivvård. När de sa att de skulle söva ner mig i respirator tyckte jag att det var okej, det enda jag ville var att få vila, säger Anders.

Orolig väntan

För Angelica var det en lång och fruktansvärt jobbig vecka, fast hon fick stöd av närstående.

– Det var en stor oro och ångest att veta att Anders låg nedsövd. Eftersom det var besöksförbud för mig som själv var sjuk, kunde jag inte gå till sjukhuset men ringde morgon och kväll till avdelningen. Jag fick veta att han låg och sov lugnt och att ingenting hade tillstött, säger Angelica.

På dag nio ringde de från sjukhuset och sa att de hade väckt Anders. Han höll på att hämta sig.
– Då strömmade tårarna nedför mina kinder, säger Angelica.

Korta promenader

Nu, en vecka senare, går Anders små korta promenader varje dag, med rollator. Han har tappat sex kilo i muskelmassa medan han har legat i respiratorn. Mycket energi går åt till de vardagliga aktiviteterna, som att äta och duscha.

– Den här hjärntröttheten jag känner har kommit sedan jag kom hem. Det är många fler intryck än på sjukhuset och ofta behöver jag dra ner rullgardinen och sova ett par timmar. Tv och sociala medier orkar jag inte med. Samtidigt är det inte viktigt, det som gäller nu är hälsan och att ta vara på livet, säger Anders.

I vanliga fall arbetar Anders Hagberg på rehabiliteringsmedicinska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping. Han kan rehabilitering ur ett professionellt perspektiv. Nu ska han själv träna på att komma tillbaka till vardagens aktivitet. Han låter pigg på rösten men blir fort trött och måste vila.

– Jag har sömnstörningar och vaknar många gånger per natt. Kroppen har kommit ur rytm när jag har legat nedsövd, säger han.

Att det var en liten pryl, saturationsmätaren som han köpt på kul, som bidrog till att rädda hans liv känns märkligt.

– Hade vi inte mätt syret hemma hade vi kanske inte förstått hur illa det var, säger Anders.

Dela gärna!
  • 337
  • 33
  • 5